En ö i havet (dag 355)

Här sitter jag, far far away from home, var ungefär det jag tänkte börja skriva. Men sedan kom jag på att jag inte direkt har nåt hem alls. Men far far away från både Göteborg och Småland. I Göteborg finns inte mycket kvar för mig nu. Förutom väldigt mycket prylar jag borde hämta, vänner jag kommer sakna och minnen jag inte kommer sakna. Egentligen är det nog mer minnen som jag tänker på med lite värme i hjärtat än minnen som får mig att vilja kräkas. Men det är för infekterat nu.

På Gotland är det på det stora hela väldigt trevligt. Även om semester kan vara lite väl tungt ibland. Mycket nytt folk, och eftersom jag numera lever ett nyktert och ordentligt liv så har jag ju börjat bry mig om saker. Som att bry mig om vad folk tycker om mig. Förut med mina piller var jag väldigt, hmm, laid back? Folk fick tycka vad de ville och jag sket faktiskt blankt i vad det var. Good or bad. Jag kan sakna det ibland. Nu kanske jag bryr mig lite mer än vad min hjärna egentligen klarar av, och jag borde inte. Man ska bry sig hälsosamt mycket om vad folk tycker, men jag är inte direkt hälsosam. Jag kanske inte kompromissar mig själv för att passa in, men jag grubblar lite väl mycket på det. Och det äter upp mig lite ibland. Då kommer ångesten.

Men lämpligvis så har ju Gotland det absolut bästa ångestdämpande medlet i världen. Och har jag honom hos mig, vilket jag har haft tills idag, så är jag alltid okej. Kanske mentalt utmattad och kaputt, men alltid okej. Men allt det "göra ett bra intryck"-ande har faktiskt dragit sjuka mängder energi. Tur att jag får tillbaka mitt ångestdämpande imorgon. Tänkte kidnappa med honom "hem" till Småland på onsdag.

Jag har insett en grej, så här 10 dagar innan den stora dagen 365. Okej, jag insåg det för ett tag sedan men ändå. Ända sedan jag slutade med kodeinet har jag varit spänd som en fiolsträng konstant. Jag tänkte att det var min kropp som glömt lite hur man slappnar av naturligt, utan opiater. Men eftersom det aldrig började gå över så tänkte jag att något var väldigt fel. Jag har inte varit avslappnad i mina armmuskler t ex, sedan dagen innan den första dagen utan kodein. Då hade jag min sista stund av vila. Och jag undrar varför jag har huvudvärk, stupid. Hur som helst. Jag läste att om man som jag har GAD kan man ha otroligt svårt att slappna av, man har sjukt spända muskler och spänningshuvudvärk väldigt ofta. Så min slutsats var helt enkelt att eftersom jag haft GAD sedan jag var liten förmodligen, så har spänningarna varit naturliga för mig. Sedan ramlade kodeinet in i bilden och min hjärna gillade väl det för att det fick mina muskler att slappna av. Så jag har förmodligen inte svårt att slappna av pga att jag har slutat med kodein, utan jag fastnade förmodligen för kodein för att jag var så spänd. Jag är så seg ibland, koppla långsamt. Borde insett detta för år sedan. Men bättre sent än aldrig. Måste göra nåt åt det här faktiskt.