People = shit (dag 332)

Bara för att man är kär betyder inte det att man inte kan bli arg. Och arg är vad jag är. Och det hade inte ens med sms'et jag fick förut att göra. Jag orkar liksom inte vara arg för alla dessa sms med hot om hemlöshet och annan crap längre. Jag orkar inte bli arg på the ex längre för det tjänar ingenting till när han faktiskt har rätt (jo, this time så).

Men det finns ju andra människor som kan vara skit. Folk som tycker att de "hjälper till", när de gör motsatsen. Småstadsmentaliteten får mig att faktiskt bli fysiskt illamående på riktigt (dricker lite Inside Brus). Jag spyr i alla fall inte för att jag druckit för mycket alkohol. Eller tagit för mycket piller. Jag känner inte något behov av "semester" ifrån min nykterhet. Semester ifrån den hade inneburit alldeles för mycket jobb när jag kom tillbaka och jag är alldeles för trött för det.

Hur i hela fridens namn kan man uppmuntra alkoholintag, när personen som vill intaga alkohol vid flera andra tillfällen sagt att denne har problem med just okontrollerat alkoholintag? Nej för om de skulle erkänna för sig själva att deras vän har problem, skulle de behöva erkänna samma sak om sig själva. Och det vore ju jävla jobbigt att göra. För det är ju inte alls jobbigt för oss andra som måste städa upp deras skit sen (everyfuckingtime, everyfuckingtime). Nejpanej, inte jobbigt alls. Good friends, good friends.