Who's worth what? (dag 153)

Saker ändrades idag. Hoppas jag. Eller är jag bara naiv. Once again. Men jag börjar bli van vid besvikelsen över att löften inte hålls. Det är bara skönt att för en stund åtminstone får hoppas lite. Hoppas på att den här gången, nu kanske det faktiskt är dags. Sen smällen av att det inte blev så, den kan jag ta för att få vila lite.

Å andra sidan kommer det bli en väldigt lång vila om det inte är den här gången, för som så många gånger förr så har jag lovat mig själv att inte stå kvar om jag blir besviken igen. Och denna gången ska jag hålla mitt löfte. En av oss ska end the bullpoop nu. Jag kan inte ta andras issues längre om de inte ens försöker.

Men om jag ser ett ordentligt försök till förändring så står jag kvar, alltid, hela vägen. För 25 år med någon will do that to ya. Fast förevigt på nåt vis. En del människor är väl helt enkelt värda besväret. Ifall dom anser att man är värd ansträngningen det tar att förändra något så stort som nästan hela livet.