Invecklad utveckling luktar apäckligt (dag 169)

Jag har blivit lite "put to the test", så att säga, senaste tiden. Och med varje prövning i mitt nya rena tillstånd kommer faktiskt lite insikter. Jag lär mig saker. Och vad som framkommit av senaste tidens grubblande och överanalyserande tänkte jag faktiskt skriva. Kanske inte allt, men en del. Så att jag kan se tillbaka och se att jag faktiskt utvecklades i ganska rasande fart.

Insikt 1: Jag är fortfarande lite halvdålig på att hantera nya känslotillstånd. Allt nytt är fortfarande waaay för stort. Allt jag inte varit med om är i helt fel proportioner. Om man jämför med hur vanligt folk upplever exakt samma sak. För så fort jag gjort det en gång så är det mycket mer hanterbart nästa gång. Men den där första är aldrig helt okej.

Insikt 2: Ibland tappar jag självkänslan utav helvete. Ett problem jag aldrig hade med mina piller. Mina piller gjorde mig awesome. Och nu måste jag göra mig awesome på egen hand. Det går lite sådär. När jag tappar självkänslan börjar jag omvärdera allt utifrån min då rätt dåliga syn på mig själv. Med andra ord, då blir allt väldigt väldigt dåligt.

Insikt 3: Det krävs inte mycket för att få upp mitt självförtroende och min självkänsla. En liten push från rätt ställe och jag är alldeles awesome igen. För jag suger åt min komplimanger som en liten svamp.

Insikt 4: Jag har tydligen trust issues. Det hade jag ingen aning om faktiskt, så det var lite spännande, om än något irriterande att upptäcka. Jobbar på den rätt hårt nu faktiskt. För oftast blir det alltid helt fel personer som hamnar i kläm när man har det. Man litar på fel person och litar inte på dem man borde lita på. Men just nu känner jag att min mentalitet ligger på "LITA INTE PÅ NÅGON! DET KAN GÖRA ONT!". Logiskt och bra. Men jag tror min syster gav mig ett råd jag gav henne för länge sedan. Lita på dom som inte gett dig anledning att inte göra det. Men det var visst lättare sagt än gjort.

Insikt 5: Jag är tydligen också en heart on my sleeve-kinda girl (woman? Snart 25 för bövelen). Så vad innebär egentligen det? Det är från Othello och betyder att man visar sina känslor öppet för alla att se. Att man är obvious helt enkelt. Och så skulle nog ingen någonsin beskrivit mig förut. Snarare har jag fått höra hur svårt det är att läsa mig och lära känna mig. Men ingen som lärt känna mig efter pillertiden skulle nog inte hålla med om det.
Jag har blivit väldigt öppen och jag har väldigt svårt att dölja det jag känner. Om jag inte lägger all min kraft på att verkligen dölja det. Jag har alltid varit ganska rakt på sak om nåt varit fel, jag har alltid sagt ifrån. Men övriga känslor har varit nedtryckta och gömda. Inte längre, och det är en grej som jag oftast ser som något positivt, att det numera går att nå mig emotionellt. Men ibland är det bara jobbigt. Min mystik försvann fan totalt! Helt värdelöst. Men jag har det faktiskt hellre så här.

Insikt 6: Alla dessa saker gör mig ibland definitivt till kvinna. Och jag hatar att behöver utsätta er, mina nära och kära, för denna galenkvinna. Jag måste stärka mitt dude-DNA. För jag gillar inte den där jävla kvinnans ångestmalande och överanalyserande. Hon är skitjobbig.

Roligare saker. Jag bor hos Ika igen, för ett tag bara. Eirah är med mig. Tias är här också. Och jag har skrattat så jag har gråtit. Jag har bara gråtit också för den delen. Jag har det ganska trevligt och mysigt här. Och jag sover som en kung på Ikas soffa. För den är awesome. Om än väldigt tyst.

Dagens metafor: "Ditt känslomässiga vrak ligger i torrdocka och är inte redo att ge sig ut på kärlekens hav." - Tias har sina ljusa stunder.

Dagens komplimang: "Hon är inte bara söt, slängd i käften som en lastbilschaffis, stöddig som en brunstig noshörning och super som en hel vikingaby.. hon är cyborg med! Awesome!" - Morgan spär på och jag tar åt mig som fan.

Dagens failomskrivning av themelåten till Fame: "BERG! .. Can't be eaten by a.. bäver??" - Tias har också mindre ljusa stunder.