Broken (dag 177)

Jag tror jag är officiellt broken nu. För en jävla gångs skull. Nattsvart. Fast nu erbjöd sig Tias att göra en macka till mig, sånt gör faktiskt saker bättre. Och jag vet ju att det blir bättre. Någon gång. Det blir det alltid. Men just nu är jag broken.

Jag skulle kunna göra en lista med saker som sucks. Men några exempel är: Jag är fattig, jag äger typ inga möbler, jag bor med mitt ex, jag är precis hemkommen från sjukhuset (lördag-torsdag) med en relativt lång recovery time framför mig, det är snö, och mer snö, och ännu mer snö, och mina däck är jävligt opumpade. Och min dator är sönder. Min kamera är såld. Dessutom var jag HIGH AS A KITE(!) häromdagen. På morfin. Not by choice. Bara så det är klart för alla. Jag gillade det inte.

Men, jag hann precis in med ansökan till komvux. Jag ska bli klar. Och jag har fått ett jobb. Och någon gång kommer jag få en lägenhet. Någon gång. Far far far far away säkert. Men någon gång. Jag, Tilda och Anna planerar ett äventyr. Och jag har en iPhone. Och människor som får mig att skratta. Och snön smälter väl snart. Frisk kommer jag väl bli med.

Men just nu är jag broken. Och min insida känns som den ska slitas i bitar. Och jag snorlipar konstant. Men jag håller ihop min insida. Och så fort jag snorlipat klart brukar jag skratta. För att det gör saker så mycket lättare. Men jag tänker vara broken ett tag. Sedan som vanligt plocka ihop bitarna av mig och börja om. Som alltid. I may be fucking weak, but I'm never fucking defeated.