En sällsynt stund (dag 95)

"See, with sensitivity comes these feelings, and with all these feelings comes the desire to want to shut them out."

Jag har en sällsynt stund. Faktiskt en stund jag inte upplevt en enda gång under mina tre månader som drogfri. En stund där jag inte kan se en enda anledning till att leva just drogfri. Inte en enda. Och jag kanske behöver en sån stund. Jag kanske måste se att det kommer komma sådana stunder också. Jag tror jag har haft tur. Jag tror inte så många har det så pass "enkelt" dom första tre månaderna som jag har haft. Notera "enkelt". För allt är relativt.

Men just nu vill jag inte känna. Jag vill inte att någon ska stå mig så nära så att det gör ont. Mina piller gjorde båda sakerna för mig. Stoppade känslorna, och släppte aldrig någon tillräckligt nära för att göra mig illa. Den enda som kunnat komma åt mig under mina år i bruset har varit mamma. För det är min mamma. Men ingen annan har kunnat göra mig någonting. Och nu kan vem som helst göra mig illa. Jag är helt tillgänglig för världen.

Så medan jag vänjer mig vid att saker kan göra ont, kan dom som fortfarande vill stå mig nära vara lite extra rädda om mig? Egentligen vill jag inte be om mer, jag vill inte be om några tjänster, jag vill egentligen inte behöva någon "särbehandling". Men faktum är att jag behöver den just nu, för att överleva det här. Och jag skulle inte be om någonting jag inte skulle kunna ge nån annan. Men för att jag ska kunna ge någonting alls, så måste jag överleva med förståndet i behåll, och då behöver jag bara att man är rädd om mig. Det är alltid ett fritt val, man måste inte, för det är inget tvång på att vara med i mitt liv. Men om man vill gå, så är det nog läge att göra det nu. För det kommer förmodligen bli värre innan det blir bättre.

"But I gotta tell you from us sensitive creatures, it's a real bitch sometimes; having to choose between sitting in our feelings and twisting one up, throwing one back, dying unarmed. In some ways, the drugs end up replacing you. It's true. Sad, but true. We worship them. Live for them. Sometimes even, die for them. They become our closest friends, and then at some point we have to let them go. So, in a way, getting sober is .. a kinda death. It's like killing your oldest and best friend, and maybe we're too sensitive for that." - William Banks talar med Gud i The Cleaner

Men det kanske är värt det. Det kanske är värt att stanna hos mig. För jag kanske är en awesome människa egentligen, under missbrukarpersonen, under missbrukarpersonen-som-precis-är-i-övergången-och-därmed-beter-sig-totalt-galet-personen. Där kanske det finns en asbra människa som alltid skulle ställa upp för dig. Kanske.